Vi kör på en sån här igen då, eftersom att ingen har klagat liksom haha. Säg gärna vad ni tycker & vad ni vill läsa mer/mindre om, eller om ni undrar något överhuvudtaget.

 Dagens ämne är ålder. Eller egentligen är det inte dagens, för jag & mina kompisar har diskuterat det här flera gånger och det togs även upp på en av temadagarna i skolan, men iallafall. Helt allmänt så är det väldigt uppdelat i åldrar bland ungdomar, enligt mig. Man umgås med de i sin egen ålder, går i samma klass som de, spelar i samma lag som folk i sin egen ålder osv. Och det förstår jag verkligen inte. Jag umgås i och försig mest med de i 9an i min skola. Men jag har också kompisar som är yngre, som går i 7an & 8an. Och detsamma gäller fotbollen. Jag spelar i en u-trupp där det är blandade åldrar, de flesta är faktiskt äldre än mig. Men det spelar ingen roll alls. 
Sen har jag ju en lillebror som är 2 år yngre än mig och 2 storebröder som är 24 och 26 år. Och jag är med mina bröder precis lika mycket som jag umgås med mina jämn gamla vänner. Samtidigt som jag också umgås med 97or, som också är min brors vänner. Och jag tror bara att det är en fördel att kunna umgås med olika människor. För senare i livet kommer inte alla runt omkring dig att vara lika gamla som dig, tro mig. Men som sagt, jag umgås med folk som gör mig glad & lycklig, och som jag trivs med. Skiter faktiskt helt i åldern. 
Sen har vi då det med att ha ett förhållande med en yngre eller äldre kille/tjej. De flesta tycker att det är konstigt och omoget om en tjej i min ålder blir tillsammans med en kille som är typ 2 år yngre. Bara för att tjejer alltid ses som mer mogna & vuxna osv. Men om en 16 årig tjej har ett förhållande med en kille som är 18 år, då är det helt normalt. Och jag förstår verkligen inte skillnaden. De flesta har bara fördomar och dömer folk för deras ålder. Jag skulle kunna bli tillsammans med en som va 14 år, precis lika väl som en 18 åring. 

Man blir kär i en person, inte en ålder. Kärlek & respekt /Emma